onsdag 13 juni 2012

Liten har blivit stor ...

En liten har blivit stor. Livets första kostym är inhandlad och bara väntar på att få användas. Pappans skor står putsade och ska nu tjänstgöra åt sonen. Nu närmar sig lärarmiddag och avslutningsfest med trerätters middag och dans. Grundskolan är slut och det är dags att ta ett kliv in i en annan värld. Den lille som nu är stor är förväntansfull och ser med glädje och spänning fram mot det nya som ska komma. Nya vänner och nya erfarenheter. Jag är också fylld av glädje och framförallt stolthet men också av en känsla som närmast kan beskrivas som vemod. Alla dessa känslor får tårarna att stiga i mina ögon bara jag ser honom i den fina kostymen. Han som nu är stor tittar på mig och undrar vad det är. Är du ledsen mamma? Nej, inte ledsen, men tänk att en liten blir stor så fort.




Maria


9 kommentarer:

  1. åh, liten.. stor.. till och med jag börjar ju gråta här på andra sidan skärmen

    SvaraRadera
  2. Förstår dig fullständigt!
    Här är det vår dotter som står för de största förändringarna inför hösten. Hon börjar fyran och byter fröken. Hon ska även sluta fritids nu lagom till semestern. Känns lite vemodigt att helt plötsligt stå utanför allt vad barnomsorg heter.
    Hoppas att din son får en fin avslutning nu!:) Vad har han valt i gymnasiet?
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ja du finaste. Tiden den springer fram men den fylls med underbara minnen, kanske är det det som gör att ögonen tåras. De ska ju bli stora och klara sig själv en dag, fast inte nu, inte på länge. Usch nu blir jag också tårögd. Liten var så fin, stor är det också. Underbart med kostym, önskar honom allt gott. Kramar till er båda.
    Kristina

    SvaraRadera
  4. Kan till fullo hålla med Kristina! Minnena finns ju alltid kvar även om man i stunden fylls av vemod och önskar att tiden kunde stå stilla!
    Du har gett honom allt du kan och nu är det snart hans tur att få visa dig att han kan. Han kan ju redan en massa....ska in i gymnasiet i höst...sträck på dig och var stolt över din fina son. Han kommer förresten att se grym ut i den där kostymen och skorna därtill!!!Om inte flickorna gjort det redan så kommer de garanterat att flockas kring honom i den där munderingen.

    Just det ja...jo, klart jag hänger på din utmaning (om jag nu inte redan skrivit det i något tidigare inlägg. Var inne hos Kristina och skrev mitt intresse men ville såklart ägna även dig en tanke!

    Ha det gott vännen och sköt om dig!
    PS. ett tips inför skolavslutningen....ta med dig mycket näsdukar....hahaha

    Kramelikram Veronica

    SvaraRadera
  5. Hmm, tårarna kommer lätt även här... Liten blir stor, det hör väl till men tusan att der ska gå så fort...
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  6. Åhhh ja, det går så fort... min son köpte också sin första kostym nyligen inför grundskoleavslutningen. Den passade dock inte i år, tre år passerade så fort och i torsdags tog han studenten i kostym nr 2...;)
    Fina är de i sina kostymer:) Och stolta mammor är vi:)

    Kram du goa

    SvaraRadera
  7. Skulle ju skriva att du har en kanonfin header!!!!

    :)

    SvaraRadera
  8. Ojoj jag kan förstå det!! Min kille är bara fem men jag tittar ofta på honom och undrar hur fort allt går!! Lär sig mycket, tycker mycket, vill mycket och vågar mycket. Ha en fin skolavslutning!! Kram

    SvaraRadera
  9. Man tror inte det är sant. Här hade vi ju samma historia förra veckan. Att se min lilla älskling i kostym krävde en tår eller två. Hur har han blivit så stor så fort. Från 51 cm till 190 cm på bara några år ju! Grattis till oss som har mammat dem hela vägen hit! Eller hur?

    Kramar Kicki

    SvaraRadera