Inte högst upp men väl näst högst upp, närmare bestämt på 53:e våningen har jag befunnit mig idag och det mina vänner är mycket mycket högt över marken för en människa som helst inte klättrar högre upp en vad en stege med tre trappsteg räcker. Jag kan säga att det kittlade rejält i min mage när jag tittade ner på ett regngrått Malmö genom fönstren men det är ju liksom inte varje dag man är på julkonferens i Turning Torso och då måste man helt enkelt våga titta lite och det kändes faktiskt lättare att titta ut genom kamerans lins än utan.
Nu är det bara en arbetsdag kvar och sen är det en mycket efterlängtad julledighet som väntar. Sa jag att jag längtar?
Maria
♥
Wooow vad häftigt! Kraaaam Pia
SvaraRaderaFörstår det pirrar i magen i sådana höjder. Härligt snart är det lite ledighet här också . Ha en fin kväll Kram Pernilla
SvaraRaderaHu vad högt! Här är en till som verkligen längtar till i morgon kväll och verkligen känna att ledigheten har anlänt :) Karin
SvaraRaderaWow vilken bild! Har läst i kapp hos dig, så många fina bilder som vanligt.Klokt att ta en bloggpaus. Jag har inte hunnit med bloggen så mycket heller. Svårt att fota är det ju också i mörkret:) Kram Nilla
SvaraRaderaJag kan tänka att det killar lite i magen. Det hade det gjort på mig iaf.
SvaraRaderaHihi, japp du sade men du får säga det hur många gånger du vill.
Ha en fin sista arbetsdag
Kramar
Lene
Oh, så spännande att få vara uppe i Turning Torso.......vilken upplevelse.
SvaraRaderaKram & ha en superfin jul
Kajsa
Har bott lite högre än så en gång i Singapore, häftigt högt med pirr i magen. ;-)
SvaraRaderaLängtat här också, äntligen! :-)
Kram N
Jag tycker att det var alldeles lagomt att se den utsikten genom din lins och på ett foto! (från en som också blir lite dallrig i knäna vid höga höjder...)
SvaraRaderaTack för att du bjöd på den utsiktsbilden!" Roligt att se, inte minst då man var där på sommarsemestern, fast på markplan utanför då.... :)
SvaraRadera